perjantai 22. toukokuuta 2009

Skrivpippi med ljus i mitt hus!

Jag vet inte om det är examnesarbete som gör att jag hela tiden har lust att skriva men här är jag igen, första gången jag skriver två inlägg under samma månad!
En fundering:
Vad gör man med grannar, som bor mittemot, som vägrar sätta upp en gardin?

Jo, detta är ett problem jag och min blivande man levt med nu i ett år. Våra grannar som bor mitt emot vägrar sätta upp gardiner till fönstret som vetter mot oss. Orsaken till att jag nu tar upp det är att jag är intresserad av en allmän opinion, eftersom jag idag för första gången såg saken ur ett nytt fönster (hahaha)
Hittills har jag i min lilla, själviska men söta hjärna gått och harmat mej över att dessa grannar inte har någon smak för ett sk. privatliv. Inte för att jag kockar naken eller lär en massa tantra-lektioner i smyg, men för att om jag vill ta ett glas juice på morgonen i mina småbyxor så anser jag att jag skall kunna utföra denna handling utan att fundera om kinkkin och hans fru tittar på mina bara ben. Kinkkin är alltså (kanske underförstått) den ena parten som bor mittemot oss. Jag kan inte svära på att han är kines, har inte frågat, men ett faktum relaterat till hans utseénde kombinerat med en rad antaganden har lett till hans smeknamn. Jag hävdar inte heller att mina ben nödvändigtvis är värda att glo på av vilt främmande, men detta är nu alltså en princip sak.
Idag slog det då mig när jag fönade mitt hår i badrummet, att vad om dessa två individer inte har råd till en gardin? Jag kunde ju då eventuellt sluta provocera med att uppträda med stäla tänjingsövningar iklädd en svettig jumppatopp framför fönstret... Jag har alltså tagit det som något av ett uppdrag att ge dem orsak nog att skaffa en gardin.
Vad tycker ni, kära läsare? Är det oomtänksamt att inte ens tänka på den andra partens (vårt) privatliv eller är det vi som borde acceptera att de vill ha det så? Till saken hör ju nog att vi har en gardin att stänga, men jag skulle också någongång vill ha lite ljus i mitt hus!

Kram på er,
Alina

lauantai 16. toukokuuta 2009

Allting kommer hemifrån?

Det är lördag. Klockan är sådär snart halv åtta. Jag uppdaterar min status på facebook och tänker: Hur många tycker att jag är helt out som på en lördags kväll sitter vid datorn?

En människa som aldrig tänkt på detta sätt måste tycka att jag är spritt språngande galen som för det första kan komma och tänka på något så vanvettigt och för det andra som bryr sig om vad andra tänker. Här kommer min poäng allting kommer inte hemifrån. Man influeras hela livet av ens omgivning, vänner, skolor, och javisst i största grad hemifrån. Men ett sådanthär drag kan väl inte komma hemifrån, att jag anser mig själv nördig för att jag har möjligheten att se efter vad som hänt idag på den hetaste webbsidan i den finlandssvenska världen? Jo, jag vågar inte påstå att den är desto mer in, eftersom jag normalt brukar vara efter i teknikens utveckling, vilket jag också fick bevisat då jag såg på Ellen Degeneres show och fick höra att just nu så är det "twitter" som är det nyaste nyttet.

Men tillbaks till mitt dilemma. Jag har en stark känsla att det faktiskt är den skola jag valde att gå såväl högstadiet som gymnasiet i, som även denna gång är grunden till det onda. Tack vare den gulavita byggnaden i hjärtat av helsingfors kan jag inte uppdatera min facebook profil under tider som allmänt sett borde vara en tid då jag har "bättre för mig". Nåja för att vara lite snäll är det väl inte själva kåkens fel, utan individerna som liksom jag beslöt att infinna sig på samma timmar som jag.

Med detta sagt vill jag informera er kära läsare om att jag härmed bearbetar denna urbota dumma syn på saker och hoppas att även jag någon dag kan uppdatera min facebook profil en lördags kväll bara för att jag gör det.

Kram på er och ha en skön kväll :)
Ps. Heja Finland!!!